Upptäckt

Beduinherden hörde ett skrik från grottan och klättrade in från grottans mynning för att undersöka vad som orsakade skriket. I grottan hittade pojken en förseglad keramikkruka som han öppnade för sin nyfikenhet. Inuti låg 7 rullar pergament, pojken tyckte att bra läder var värt att återvinna för skomakaren. Betlehemsskomakaren bytte ut pergamenten mot sandaler, men undersökte lädret närmare innan han återanvände det och lade märke till texten på det.

​

Skomakaren ringde till Jerusalem och information om pergamenten som hittats nådde Sukenik, en professor i arkeologi och Bibeln. Sukenik fick undersöka rullarna och han köpte genast tre av dem. Resten av skomakaren sålde den till ett syriskt kloster, vars storstad tog rullarna till USA för försäljning.  

​

1955 Staten Israel köpte rullarna från USA med medel donerade av en lokal jude, $250 000, tillbaka till Israel, där de nu befinner sig i Jerusalem vid bokhelgedomen med andra upptäckter.

​

När kunskapen om rullarnas värde spreds bland beduinerna i början av 1950-talet började en kapplöpning mellan möjliga beduiner och arkeologer om möjliga nya upptäckter. 1952 påbörjade arkeologer systematiska utgrävningar i Qumranområdet, då mer än 700 rullar och tiotusentals mindre hittades. Under utgrävningarna hittades också ruinerna av esseernas klosterkomplex (en religiös judisk sekt på Jesu tid).

​

Varför var upptäckten en sensation?

Aldrig tidigare hade forskare haft tillgång till sådana gamla testamentliga texter. Fynden innehöll delar av alla böcker i Gamla testamentet utom Esters bok. De flesta texterna är på hebreiska, några på arameiska och grekiska. De är huvudsakligen från omkring 100 f.Kr. Samuelsboken är den äldsta, med anor från 400 f.Kr. Den bäst bevarade enheten är Jesajas bok. Den är 2100 år gammal. Nu var det möjligt för bibelforskare att jämföra vår tids Gamla testamente med Jesu. Sammantaget har textändringarna varit mycket små. De skrifter och ruiner som hittats ger en ny bild av judendomens mångfald på Jesu tid, det vill säga kristendomens bakgrund. . Tack vare upptäckterna vet vi nu mycket mer om den tidens samhälle, ekonomi och politik, utvecklingen av de hebreiska och arameiska språken.

​

Ruinområde

Huvudbyggnaden har haft ett torn, ett mötesrum, ett skrivrum där bläckflaskan fortfarande innehöll bläck vid upptäckten, ett kök, en matsal, vattentankar dit vatten dragits från bergen. Hela området skyddades från angripare av en mur, från vilken det fortfarande finns kvarlevor. En krukmakeriverkstad med ugnar och ett krukhjul hittades också i närheten.

Samhällskyrkogården är 50 meter  öster om byggnaderna. Här finns cirka 1 100 gravar. Bilderna visar resterna av bassänger för rituella bad. Trappan är uppdelad i två delar: Den ena sidan användes vid nedstigning i vattnet och den andra ren vid uppstigning.

​

Essenerna

​

Fram till nu var inte mycket känt om esseernas sekt. Det nämns aldrig i Nya testamentet. Den judiske historikern Josefus Flavius och några andra samtida nämner det i sina redogörelser.

​

Essenernas gemenskap gick under när Johannes Hyrcanus I, kung av Hashmon, utnämnde sig själv till överstepräst i templet i Jerusalem. Ett antal judar kunde inte acceptera detta, eftersom de sa att detta skulle ha lett till segern för den grekiska kulturen. Denna uppsättning kvar  under ledning av en överstepräst i Qumranområdet och de etablerade sin egen klostergemenskap där.

​

Den högsta auktoriteten i samhället var "Rättfärdighetens lärare". De kallade sig själva "fattiga". De hade gemensam egendom och beslut om gemenskapen fattades demokratiskt.

​

Enligt läran var de rättfärdiga enligt lag, där de gick förbi fariséerna.

Liksom fariséerna trodde de på nattens uppståndelse och ansåg sig vara sant Israel, ljusets barn. De väntade på både den andlige och världsliga Messias. "Omvänd er, ty himmelriket är nära." De använde också vår Faders bön, undervisad av Jesus. Det finns också en likhet i deras skrifter med till exempel Jesu bergspredikan: "Saliga är de fattiga i anden, ty deras är himmelriket."  De hade både vattendop och en gemensam måltid av ett välsignat bröd och bägare. De höll sig strikt till reglerna för rening av judendomen. Saneringen ägde rum i en gemenskapsbassäng. Rening betydde mer andlig än fysisk renhet.

​

Essenernas liv i Qumran slutade med att samhället förstördes under det judiska kriget, som slutade år 70 e.Kr. Till Jerusalems förstörelse.

Kanske var den kommande förstörelsen påtaglig och det var därför samhället försiktigt gömde sina skrifter i krukor i Grottorna i Qumran.

​