top of page

UTVECKLINGENS FÖDELSE OCH UTVECKLINGSSTIDEN

Shintoismen (gudars och andarnas väg) är den äldsta religionen i Japan. Dess ursprung är i Japan, andra stora religioner i Japan har kommit från andra håll. Den nuvarande shintoismen kan dock inte förstås utan att till exempel känna till buddhismen, eftersom den är så nära sammanflätad med shintoismen.

INNAN BUDDHISMENS INTRÄDE

Före buddhismens tillkomst i mitten av 400-talet var shintoismen en typisk animistisk religion. Detta betyder dyrkan av naturen (andar) och förfäder. Berg, sjöar, floder blev heliga platser eftersom de uppfattades som gudarnas boningar eller gudarnas fysiska gestalter. Dessa egenskaper är fortfarande synliga inom shintoismen.

 

Bostadsområde i Toro 300-talet f.Kr.     Wikimedia Commons pubic domän

Yayoi-perioden, som började omkring 300 f.Kr., har kunnat rekonstruera denna periods bostadsområde i Toro, Shzuoka. Dessa studier har också gett information om tidens religion: "Perodens religion byggde på  shamanism och fokuserade på fertilitet, renhet och rädsla för döden. "

EFTER BUDDHISMENS INTRÄDE

Det var inte förrän med buddhismens tillkomst som det blev nödvändigt att klargöra vad shintoism är i motsats till buddhism.

I Japan utvecklades buddhismen till en ny kanal med shintoismen. Ibland dominerade buddhismen shintoismen i århundraden. Buddhismen kunde dock aldrig släcka shintoismen.

BETYDANDE FÖRÄNDRINGAR I DEN NATIONELLA RELIGIONEN PÅ 700-talet

Tron på skyddsgudarna och deras shamaner ändrades till tron att andar och kamas i grunden är onda till sin natur och av denna anledning är shamanernas färdigheter för att förhindra ondska nödvändiga. Utifrån detta  olika traditioner av häxkonst föddes på 800- och 1900-talen, från vilka särskilt en riktning som kallas nembutsu fick stort stöd. I denna riktning ber Buddha till Amida att skydda människor från onda andar. Buddhismen är alltså sammanflätad med t.ex. shintotraditionen

Från 700-talet och framåt började tempel för helgedomar att växa fram,

alltså Shinto-helgedomar där buddhistiska munkar reciterar sutras till Shinto-shamrels. 

Buddha Amida Foto: Tuula Granlund

UNDER 1300-TALET MUROMACHI-PERIODEN

idén uppstod i vissa kretsar  (Yoshidasshintoism) förenar alla tre stora religioner i Japan till en: Enligt denna doktrin är "dharmas frukt och blomma buddhism, grenarna och löven är konfucianska, och dess stam och rötter är shintoism."

Reningsceremoni Foto: Tuula Granlund

VATTENPRIS ELLER EGENPRIS PÅ 1200- OCH 1200-TALEN

 

Rörelsen var den första motreaktionen mot sammanslagning med buddhismen. Rörelsen startades av Watarai, en präst som arbetar i Isis. Watarai förklarade att rening var den ursprungliga upplysningen. När människor besökte Isis kunde de faktiskt utföra en "självreningsceremoni", vilket var vägen till upplysning.

1700-TALET, SHINTOS RENESSANCE

På 1700-talet började krav ställas på att shintoismen skulle återvända till sitt ursprung. Det var en lång period av lugn i bakgrunden, då det fanns mer att tänka på än att bara slåss. Gamla manuskript samlades nu in och användes för att bilda insikter i Kamies ursprungliga väsen.

Filosofering ledde till fördömande och separation av buddhistiska och konfucianska element från ren shintoism. Som ett tilläggsfenomen ledde detta till att allt främmande, från annat håll fördömdes, och fenomenet började få fäste  nationalistiska drag.

MEIJI RESTORATION I MITT 1800-TAL  

Under denna period gjordes försök att skilja shintoismen från buddhismen. Handlingarna var till och med aggressiva. Allt var menat att göra shinto till statsreligion och den japanska kejsaren till en gud.

Under andra världskriget allierade Japan sig med Tyskland och led även nederlag med Tyskland.

Krav på förändring av shintoismen ställdes nu av krigets vinnare, USA  ockupationsstyrkor. Kejsaren var  informera folket i hans radiotal att han inte var Kami. Denna uppenbarelse hade en stor inverkan på alla former av shintoism. .Den nuvarande kejsaren är Naruhito

Ockupationsmakten lämnade Japan 1952, varefter shintoismen har kunnat förnyas på sina egna villkor.

Källor: Hattstein Markus: The World's Great Religions 1997 sidor: 48-49 Jordan Michael: Oriental Wisdom 2000 sidor: 188-189 Vesterinen Ilmari: Shintoism 2012 sidor: 60-64, 66-71

bottom of page